Att be i Jesu namn?

I veckan så frågade en icke-troende kompis på Twitter vad Jesus hette i efternamn. Det är egentligen en rätt kul fråga och som kompiskretsens Söndagsskolelärare rättade jag till den mentala flugan och kavajen med armbågslappar och harklade mig.

Penna och kladdblock, lappar med försök att skriva KristusmonogrammetFör Jesus hette inte ”Josefsson” i efternamn.

Alltså – enligt traditionen så skulle han ha hetat ”Josefsson” – ”Ben Yoshef” i efternamn. Det är det förväntade. Men Jesus pappa var okänd. Eller snarare, Josefs faderskap var ifrågasatt. Så Jesus kallades i stället ”Marias son” (Mark 6:3, bl a.). Yeshua ben Maryam. Jesus var född utanför äktenskapet och det var inget som omgivningen tänkte låta honom glömma.

Jesus får till och med ett slags ”nom de guerre” av sina fiender – ”Jesus Nasareen”, eller ”Jesus från Nasaret”.

Det är ett tydligt sätt att försöka förlöjliga honom och visa att han inte kunde ha den auktoritet som han själv påstod. Nasaret var en lantis-by i Gallilleen och just meningen ”skulle någon profet komma från Gallilleen?” återkommer i alla evangelierna.

Det är lite som någon gammal mobbare som alltid måste poängtera att någon kommer från Åmål.

Så när till sist romarna hänger skylten på hans kors – ”Iesus Nazarenus, Rex Iudaeorum”, ”Jesus från Nasaret, Judarnas Kung”, så är det lite som att skriva ”Här hänger Judarnas Kung, Jesus, Åmåls stolthet”.

Så långt Söndagsskolan.

Men vad betyder det för oss? När vi ber ”i Jesu namn”?

Kan det innebära att när vi ber i Jesu namn, så är det att vi ställer oss på de förtrycktas sida? Kan det innebära att om vi är ”små”, ”utanför”, osynliggjorda eller fattiga, att det är just vi som Herren kommit för? Att det är vi som är ”saliga” och ”välsignade”?

Att be i Jesu namn är inte att begära eller befalla. Att be i Jesu namn är inte att ta sig auktoritet. Utan att be i Jesu namn, enligt det här sättet att se det, är att komma utblottad och be om rättvisa.

Säg, känner du det underbara namnet?

Det här inlägget postades i Exegetik, Språklig Exegetik, Systematisk teologi, Vardagsexegetik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Att be i Jesu namn?

  1. Hans Hansson skriver:

    Att Josef inte var biologisk far till Jesus var inte allmänt känt i Nasaret på den tiden. Han räknades som son till Josef. Det framgår av olika bibelsammanhang.
    Att be i någons namn är att använda dennes auktoritet. När jag ber till Gud i Jesus namn är det som om Jesus själv hade bett den bönen. Det är alltså en förmån Han
    ger oss, en auktoritet som inte är vår egen. Det är stort.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *