Att värdera profetia (en enkel guide inför/efter sommarens konferenser)

Det är sommar och sol och det anordnas uppbyggelsekonferenser (för er som inte är frikyrkliga – ”kristna festivaler”) varstans i Sverige. Det är en härlig tradition. Själv åkte jag många år till Hönökonferensen och har hört fantastiska predikanter och teologer som Tomas Sjödin, Torsten Åhman, Runar Eldebo, Britta Hermansson och många, många andra. Det finns något speciellt i tältmöten, i ordentliga Bibelstudier och i att fira Gudstjänst tillsammans, innerligt men enkelt. Det är lätt att älska sommarkonferenserna.

Penna och kladdblock, lappar med försök att skriva KristusmonogrammetBeroende lite på stämning på de olika konferenserna dyker det emellanåt också, ofta i ett tältmötes avslutning, upp profeter och kommer med sina budskap. Det som föranleder just den här bloggposten är den här posten (jag tänker inte kalla det ”artikel”) i Världen Idag, från Smålandskonferensen i Aneby, men ”profetian” här kan ses mer som ett exempel på flera problematiska aspekter, tydliga exempel på när profetian som uttalas inte kan stämma och är falsk.

(Inom parentes – jag har tvekat om jag ska länka till texten, alls, men jag kom fram till att det gör exemplen klarare, även om det skulle driva trafik till Världen Idags referat till en uppenbar fejkprofetia.)

Hur vet jag att den här profetian är falsk? Och hur kan du veta, när du hör liknande saker, att profetian är falsk? Well – här kommer några enkla saker att lyssna efter.

Först och främst – profetens anspråk

Det är tydligt att många ”profeter” vill framträda under former och med ett mandat som Gamla Testamentets skriftprofeter. I texten i Världen Idag nämner ”profeten” att han kände sig som ”Esra” när han la fram sina ord.

Det är viktigt att konstatera att den här typen av ”profet” inte finns, alls, i Nya Testamentet. Inga profeter i Nya Testamentet får i uppdrag att tala till ett helt folk eller en nation eller ens alla kristna.

Jesus Facepalm

Teologiskt är det här en jätteenkel nöt att knäcka. Om profetens anspråk är att vända sig till ett helt folk är profetian falsk. 

Helt enkelt för att Pingstens under (i Apg 2, för den som vill hänga med i sin Bibel) innebär att profeternas Ande är utgjuten över allt Guds folk. Alltså, Gud behöver inte kalla en enskild profetröst – alla troende har samma Ande. Herren har i stället satt oss som olika lemmar i en kropp, där vi är beroende av varandra. (Rom 12, 1 Kor 12) Herren visar för sin Församling, genom Anden, vad Hans planer och mål är. Inte enskilda personer. Och framför allt inte enskilda personer utanför en församlingsgemenskap.

För det andra – Profetens tal om dom

Även den här punkten är en automatisk diskvalificering.

Bibelns absoluta centralaste text, den som gång på gång kallats ”Lilla Bibeln” är Johannesevangeliets 3:e kapitel, 16e versen som inleds ”Ty så älskade Gud världen...”

I sammanhanget finns inga undantag. Versen lyder inte ”Ty så älskade Gud alla heterosexuella” eller ens ”Ty så älskade Gud alla kristna”. Inga asterisker. Inget finstilt. Alla. Versen som följer är supertydlig ”Ty Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen…”

Det kommer en Domens Dag – visst – då Gud ska sätta stopp för all ondska i Världen. Men Herren kommer inte att döma en nation, på det sättet som Han dömer Israels folk i Gamla Testamentet. Helt enkelt för att Gud har inte längre ett folk, Han har ett rike. Det är hela skillnaden mellan Gamla och Nya Testamentet!

Att förkunna dom för en nation förekommer inte i Nya Testamentet. En profet som gör det är en falsk profet, då hens utsaga inte kan prövas mot den uppenbarelse vi har i Skrifterna.

För det tredje – den försöker manipulera

Många profeter försöker manipulera sin publik med hot om dom och löften om ”väckelse” om publiken enbart gör som profeten säger. 

I Första Korintierbrevet skriver Paulus om de andliga gåvorna och deras bruk i församlingen, ända ner till praktiska instruktioner, i kapitlen tolv till och med fjorton. Läs gärna hela sammanhanget. Men i kapitel 14 och vers tre finns en nyckelvers om just profetia:

Men den som profeterar, han talar till människor, han bygger upp, förmanar och tröstar.

Och bara innan jag går vidare i mitt argument – nej ”förmanar” här går inte att läsa som ”förkunna domsord”. I stället är det det grekiska ordet παράκλησιν – ”paraklesin” som används här. Det betyder ungefär ”uppmuntra (till goda gärningar), samt att trösta.” Faktum är att alla tre orden som här översatts som ”bygga upp”, ”förmana” och ”trösta” på andra ställen i Bibeln, samtliga, översatts med ”trösta”. Trösten är alltså otroligt viktig här. Så viktig att Paulus väljer tre ord som har det som bibetydelse.

Pac-Man jagas av ett spöke

Men hur som helst – här kommer fortsättningen på argumentet – det här är alltså Riktig Profetia. Om du hör ”profetia” som inte bygger upp, inte vägleder, inte tröstar – då är profetian falsk.

Det här handlar inte om hur vi läser en enskild vers. Om du tittar på hela sammanhanget så ser du hur det faktiskt hänger ihop med vad jag skrivit ovan, också om profetens anspråk och profetens tal om dom.

Försöker profeten manipulera, hota – då är profetian helt enkelt falsk.

Det landar i en Gudsbild – som kan vara falsk

En falsk profetia, på det här sättet, ger oss en Gudsbild som inte är sann.

Det är omöjligt att få ihop bilden av Gud som en god Far för oss (Matt 7:7-11 – alltså i Bergspredikan, en av kristendomens mest centrala texter, Luk 15) med bilden av en Gud som hotar och talar om ”ödeläggelse”.

Men även de övriga personerna i Gudomen får en förvrängd bild. Jesus är den som kommer för att upprätta Världen i Uppenbarelseboken. Kristus – ”Pantokrator”; Allhärskaren. Hela det eskatologiska perspektivet på Kristus försvinner faktiskt här. Det här är dessutom, väldigt enkelt, inte en ”Jesus” som ”älskar alla barnen”. Det är en falsk Jesus-bild.

Och hur ser egentligen bilden av Anden ut, när ”profeten” har sådana väldiga anspråk? ”Som att vara Esra” är alltså anspråket ”som att vara den huvudansvarige för att kanonisera hela Gamla Testamentet”. Att vara Den Enda (eller möjligen en av några få) som fått del av hemligheter från Himlen. Men hela Pingstens Ande är i så fall ogiltigförklarad. Anden som förklarar Kristus. Anden som ger kraft att handla (inte hotar och lockar för att manipulera oss att handla).

Vi måste sluta

Som kristna och frikyrkliga måste vi sluta att förföras av sånt här. Det här är, helt tydligt, inte profetia. Det är ovärdigt! Det är manipulation med hjälp av ”andligt” språk. Bort det! Det skadar oss!

Dels ställer det kristna syskon mot varandra – i det här fallet försöker den som talar antyda att homosexuella inte kan vara kristna, samt att det finns olika grader av kristenhet. Och det skadar oss, som kropp. Men dels är det här ont-i-magen-kristendom. Det skadar vårt förtroende.

Vi vet, egentligen, att det här inte är sant. Det kan inte vara sant. Om det är sant faller just de mest centrala texterna kring vad det innebär att vara kristen, att höra till en församling, att vara ett Guds barn och att äga ett hopp om framtiden.

Och vi måste sluta upp att tro att vi varit med om något andligt, när vi hör sånt här. Det är tydligt för var och en som ens gått söndagsskola eller konfirmation att vad det än är, så är det då inte kristet i alla fall.

”The Bible tells me so”.

 

 

 

Det här inlägget postades i Församlingsteologi, Kultur / Sociologi / Reflektion, Systematisk teologi, Vardagsexegetik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Att värdera profetia (en enkel guide inför/efter sommarens konferenser)

  1. Olof Edsinger skriver:

    Tjena Mackan!
    På många sätt en fin text, med flera goda poänger!
    MEN den brister tyvärr på ett antal avgörande punkter:
    1) Argumentet att profeter inte finns i NT är ett argument utifrån tystnad. NT talar både om profetians gåva och profetens tjänst, och åtminstone det senare kan ju tolkas som en fortsättning på GT:s profettjänst. Men även om så inte skulle vara fallet, kan du faktiskt inte veta att de GT:liga formen av profettjänst är upphävd – det står nämligen ingenstans i NT. (Däremot är kanon avslutad, så inga fler skriftprofeter kommer att träda fram efter apostlarna.)
    1b) Du anklagar Skoglund för att på ett orättfärdigt sätt jämföra sig med Esra i GT. Men enligt tidningsreferatet står det ju bara att han ”kände sig” som Esra. Menar du verkligen att det är fel för någon nutida kristen att säga att ”jag kände mig som Ester”, ”jag kände mig som Petrus”, ”jag kände mig som Daniel” etc?
    2) Jag håller helt med om att Gud kan tala till alla sina barn, men att utifrån detta dra slutsatsen att ingen person kan ha ett budskap till en hel nation är faktiskt inte heller logiskt. Kyrkohistorien visa upp mängder med exempel på förkunnare, bibellärare och (kanske?) även profeter som har fått tala till en stor del av den kristna kyrkan.
    3) När det gäller att profeter inte skulle kunna tala om Guds dom så motsägs det ju direkt av ett antal bibelställen, både från Jesu och apostlarnas liv. Se t ex Matt 11:20–24; Upp 2–3; Rom 1:18–32; Gal 1:8–9 och 2 Pet 2.
    4) Även detta att Gud inte skulle kunna döma en nation är enligt min uppfattning ett argument utifrån tystnad. Sen tänker jag nog att ”dom” i detta sammanhang mer ska uppfattas som att Gud drar bort sitt beskydd. När vi inte längre ärar Gud för hans gåvor, kan det helt enkelt komma till en punkt då vi får ta konsekvenserna av detta – och just detta är ett uttryck för domen. Se Romarbrevs- och Andra Petrustexten ovan för referenser.
    5) Det är orimligt att likställa talet om en möjlig dom med att ”hota och manipulera”. Jag var inte på plats när Skoglund delade det han gjorde, och jag har inte något skäl att försvara honom i sig (kanske var han manipulerande, men det framgår i så fall inte av tidningsreferatet) – men rent principiellt är det ett fulgrepp att säga att allt tal om domen är ett otillbörligt hot. I så fall var ju både Jesus och apostlarna manipulerande i sin förkunnelse!
    6) Att spela ut Bibelns tal om Gud som helig, rättfärdig och domare mot samma Bibels tal om Gud som nådig och barmhärtig borde vara under din värdighet. Det är en irrlära som går ända bak till Marcion, och jag tror faktiskt att du egentligen har bättre koll än så. Om inte annat är det ju bara att läsa Jesu sändebrev i Uppenbarelseboken för att se hur Jesus själv kan hålla samman dessa båda sidor på ett förunderligt sätt.
    Sammantaget är jag alltså inte helt imponerad av din analys. Jag har som sagt inget behov av att försvara Skoglund som person (jag känner honom inte och har aldrig lyssnat till honom), men på ett mer principiellt plan anser jag att din kritik av hans tjänst är alltför undermålig. Fortfarande på ett principiellt plan anser jag därmed att den typ av budskap som Skoglund (enligt tidningsreferatet) förmedlade kan vara bibliskt, utan att fördenskull säga att allt han sa måste vara ett tilltal från Gud.

    • Mackan Andersson skriver:

      Hej Olof.

      Först och främst – tack för att du tar dig tid att läsa vad jag skrivit och att formulera ett svar. Jag uppskattar också din sakliga ton och jag vill bara bemöta några småsaker i det du skriver eller försöka förklara någon detalj där jag inte klarat att göra mig förstådd.

      Jag uppfattar att din huvudkritik är att jag inte borde argumentera utifrån en tystnad i Bibeln. Jag uppfattar att ditt argument är typ ”Bara för att det inte står uttryckligen i NT att en profet kan vända sig till en nation eller ett folk, betyder det inte att det inte är så”. (Förlåt mig den där meningen – tre ”inte” blir inte snyggt men jag hoppas att vi alla hänger med i argumentet.

      Jag menar dock att de texter i NT som faktiskt handlar om Profetens tjänst – 1 Kor kap 12-14 (med speciellt fokus i inledningen i kap 14), Ef 4:1-16 med speciellt fokus på vers 12 ”De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp” (det finns flera) – samtliga specifikt nämner ”kroppen”, ”församlingen”, ”de heliga” och så vidare. Och inte de gammaltestamentliga orden ”folket”, ”nationen”, ”landet”. Jag uppfattar det alltså inte som att jag argumenterar från tystnad, utan att jag behöver ett argument från den som i stället anser att den nytestamentliga profettjänsten är likadan som den gammaltestamentliga.

      I Apostlagärningarna nämns profeter ofta, det börjar redan i kap 3, precis efter Pingsten och utgjutandet av Anden över hela församlingen, och framåt. I hela Apostlagärningarna så mycket som antyds det inte ens att Saul och Silas (Petrus och Paulus) skulle ha mandat att tala till hela nationer eller folk, utan i stället verkar de satta att tjäna i olika församlingsgemenskaper.

      Se också gärna vad de säger. Ofta hänvisar de till GT och säger ”det här löftet gällde förut, men nu, i Kristus, gäller det ALLA folk”.

      Förlåt om du tycker jag skriver dig på näsan. Det är inte min mening, men jag vill vara väldigt tydlig här. Menar någon att de (eller att någon) kan ta på sig GT’s skriftprofeters mantel och uttala sig, då vill jag ha lite stöd i Bibeln för den tanken. Jag är öppen för tillrättavisning här, men utan ett aktivt stöd i skrifterna för den hållningen, är jag rädd att jag måste uppfatta den som… ja, obiblisk, helt enkelt.

      Med vänlig hälsning och önskan om Guds välsignelse.

  2. Olof Edsinger skriver:

    Hej igen!
    Tack för bra frågor! Det stämmer att en av mina huvudinvändningar var att jag tycker att du flera gånger argumenterar utifrån tystnad. Delvis gör du ju det även i denna nya text. 🙂
    Men om jag säger så här:
    a) Jag anser inte att 1 Kor 12–14 handlar om profetens tjänst, utan om profetians nådegåva.
    b) Jag håller i min text öppet för att profetens tjänst (Ef 4) kan vara i funktion i det fenomen vi här diskuterar, men jag håller alltså även öppet för att den mer gammaltestamentliga formen av profettjänst fortfarande är i funktion. (Dock inte som skriftprofeter, utan mer i den funktion vi möter det profetiska i GT.)
    c) Även om jag generellt vill bygga min teologi på Skriften måste jag här också hänvisa till erfarenheten. Genom hela kyrkans historia, och i alla kristna traditioner, har det helt enkelt funnits profeter av den karaktär vi här talar om – inte minst i de österländska kyrkorna. Det är också ett mycket levande fenomen i den internationella bönerörelsen. Jag väljer helt enkelt att lita på denna utbredda erfarenhet, så länge som Bibeln (som jag uppfattar det) inte tydligt säger att denna erfarenhet måste vara falsk.
    d) Ett tänkbart bibelstöd för ditt case skulle väl vara Johannes Döparen, som ofta brukar kallas för den sista GT:liga profeten. Men det menar jag syftar på att han är den siste profeten inom Sinaiförbundets ramar – inte att det aldrig mer skulle kunna dyka upp ”Johannes Döparen-typer” i den kristna kyrkan. Än en gång menar jag att erfarenheten visar att ett antal sådana faktiskt har dykt upp.

  3. Johannes Tirén skriver:

    Mackan! Funderar på Agabos (Apg 11:28) och hans profetiska tal om hungersnöd för hela världen (rimligen Romarriket). Sagt till en församling men rimligen kan man tro att talet om denna spridde sig vidare i kyrkan.

    Sedan tror jag att du är lite för defensiv med domen. I psalmbokens ekumeniska del sjunger vi (289:4) att ”O döm oss Herre, frikänn oss i domen. I din förlåtelse vår frihet är.” Domen är till befrielse och upprättelse för oss – om den kombineras med nåd och förlåtelse. Den såväl myndiggör oss som at den visar på att vi alla behöver nåden – som Gud vill ge. Och ibland behöver lagens hammare svingas för att självrättfärdighetens pansar ska ge vika. ”Huggormsyngel” sade min namne, och i rätta måttet är lagen något som kan väcka oss. Men som di gamle lärde och visste så är lagen otillräcklig för allt annat än förtvivlan. Se där lite Nådens ordning mitt i allt!

    Därmed inte sagt att dina argument i helhet är galna – tvärtom! Jag tror det är rätt att vara försiktig med det profetiska eftersom det rymmer en sådan sprängkraft på gott och ont. Jag har nu valt att inte läsa det som sades i Småland (mentalhygien/lättja/annat skäl, välj själv) utan fokuserar på dina tankar. Och i sak tror jag att du har rätt. Det finns falska profeter – det var ju evangelietexten igår inne på.

    Slutligen en reflexion: Utifrån det du skrev gissar jag att (den småländska) domen drabbar oss av HBTQIA+ – skäl. (Jag vill verkligen inte läsa referatet, så jag chansar). Men om den profetiska domsstämpeln drabbar oss av andra skäl, exempelvis misshandeln av skapelsen, att vi inte vill se vår nästa i flyktingen och främlingen eller något annat, hade det varit lika lätt att ta avstånd från det då på ett liknande tänkvärt sätt?
    Pax/J

    • Mackan Andersson skriver:

      Hej Johannes! Vad kul att du hittat hit och tar dig tid att skriva. Grattis, dessutom, i efterskott.

      När det gäller detta med Domen, tänker jag att det finns en Domens dag – den som sången 289:4 handlar om. Alltså inte att Herren dömer enskilda nationer, folk, länder till någon slags straff i den här tidsåldern, utan att vi går in i en ny Värld där både alla sådana gränser är helt utsuddade (och som Kyrkan är en försmak av – Guds Rike, när vi klarar av att gestalta det redan här och nu, har inga murar mellan länder, folk, sociala grupper, män och kvinnor, etc.) och där Ondskan, så som den nu gestaltar sig, inte längre finns.

      Allt detta finns i Bibeln. Det är ingen ny, profetisk uppenbarelse. Vi håller med varandra där.

      Men min poäng är alltså att Gud först och främst försöker skapa ett folk. Att därför, 2000 år in i det projektet, vända sig till enskilda folk och länder blir… ologiskt?

      Det hela kokar ner till, i min själ, ”kan ett land vara kristet?”

      Jag tror inte det. Jag tror att det är människor som är kristna och därmed blir hela adresseringen av ett land, nation eller folk inte… möjlig?

      Din avslutande reflexion är spännande. Jag vill tro att jag skulle känna igen de väldiga anspråken och den manipulerande tonen, oavsett om det var åsikter som låg närmare mina egna. Men det är möjligt att jag skulle låta det passera. Helt enkelt för att det är lättare att missa det, när budskapet känns mer äkta. Det är en god reflexion och viktigt att komma ihåg, oavsett var vi står i vår kristna tradition.

      Agape kai Eirene

  4. Rainer Florin skriver:

    John 3:16
    2 Korienterna 5:19
    Gäller alltså inte mer enlig vissa här ser jag. Alltså är Gud är arg.
    Han räknar inte människorna deras överträdelser som 2 Kor 5:19 säger.
    Det är en skandal att säga att Gud är arg på människorna och deras synder.
    Jesus sa synd det tror inte på mig enda synden som räknas.
    Men församlingen hans kropp har en helt annat syfte. Synd är när vi tar in världen in i hans församling. Sen måste jag påpeka här lite. Det som står i Uppenbarelse boken är när Jesus talar om hans församling, inte världens människor en stor skillnad. Det som kommer efter Jesus ord från Upp 8 Det är när Jesus har hämtat hem sina och den heliga anden är borta från världen sen kommer satan och tillåts göra sina gärningar. Min Bibeln säger att Gud är kärlek att säga Gud är arg på människor och deras synd är lögn allt tog Jesus på korset en gång för alla. Alla som åkallar herrens namn blir frälsta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *