Borde vi inte prata om sex och teologi?

Det här med teologin kring sexualitet och relationer, hörni… Borde vi inte göra något åt den?

En del av er har säkert märkt av att den här våren förlorat något av mitt tålamod med dålig teologi. Med dålig teologi menar jag, bland annat, teologi som aldrig får ifrågasättas, där vi lär oss vad vi ska tycka men inte kan argumentera, och så vidare.

De som känt mig längre har märkt av en växande frustration över hur mycket teologi som framställs av ensamma. Enskilda teologer som på sin kammare tänker ut saker. Även när enskilda samfund och rörelser emellanåt (sällan, men ändå) har ”läronämnd” eller ”teologiskt språkrör” eller så, så är det ofta enskilda människor eller i alla fall människor som inte är involverade i församlingstjänst eller liknande. ”Teologi” är något som, tydligen, produceras långt bort från en församlingsgemenskap. Ibland så långt från den, att den känns helt verklighetsfrämmande. 

En tredje frustration som vuxit sig allt starkare i mitt liv är hur vi tillåter oss ett slappt, dåligt teologiskt hantverk när vi pratar om vissa frågor. Exempla gratia – sexualitet och relationer. Vi som teologer och predikanter överger ofta våra viktigaste principer för hur man faktiskt bygger teologi när vi kommer in på några områden. Detta är ett. Vi tillåter oss ofta att vershoppa, att inte skilja mellan förgrund och bakgrund, att inte fundera över kulturell eller historisk kontext. Mitt favoritexempel är människor som talar om ”Det Bibliska Äktenskapet”, utan att klargöra riktigt vad de menar. Bibeln innehåller ju texter kring månggifte, konkubiner, skengifte, ja Torahn innehåller rent av lagar kring hur män får skilja sig från sina hustrur om de misshagar dem. Utan övriga skäl, alltså.

Ett fjärde ”skav” är vår förmåga att ofta dekonstruera, men sällan sedan rekonstruera eller konstruera en koherent teologi själva. 

Så kan vi prata om sexualitet och relationer på ett annat sätt?

Kan vi börja med att fundera kring vad som gör en relation bra? 

Vi vet att i Begynnelsen var allt gott. Och vi vet att vi är på väg mot en framtid då allt ska upprättas. Vi vet, vidare, att Gud redan satt igång sitt upprättelseverk, inom oss. Så hur ser en upprättad relation ut? Hur ser en upprättad sexualitet ut? Vad gör en relation eller en sexualitet till hel?

Kan vi fundera kring vilka texter som är centrala och vilka som är bakgrund (men klanglåda) till vår teologi här? När vi talar om de här frågorna – är verkligen Lagen, med dess försök att juridiskt begränsa eventuella skador – en bättre text än, låt oss säga, Höga Visan? Vilka är de längre, bärande textsammanhangen för en teologi kring en hel sexualitet, för rättfärdiga relationer?

Kan vi fundera tillsammans? Utan att någon så att säga ska uttala sig ”ovanifrån”, utan ett samtal där vi funderar över, brottas med, försöker förstå och försöker skapa något utifrån en gemensam längtan efter rättfärdighet, frid och glädje? Och vilka röster tillåter vi vara ”tillsammans” här? Kan vi rent av våga lyssna på röster som vi inte är vana vid att höra?

Kan vi komma fram till en god teologi – ja rent av Goda Nyheter – om relationer och sexualitet?

Vill vi börja att i kommentarsfältet nedan dela med oss av vilka texter som är centrala, vad de säger och hur de kan tillämpas? Tillsammans? Välkommen till teologi – logia, ord, om Theos, Gud!

Det här inlägget postades i Dogmatik, Exegetik, Församlingsteologi, Systematisk teologi, Vardagsexegetik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Borde vi inte prata om sex och teologi?

  1. Trolldr. skriver:

    Det låter i mina öron som ”dålig teologi” nästan är i samklang med ”fundamental tolkning” av Bibeln (läs: Katolsk dokumentation nr 22, Att tolka bibeln idag). Den där varje ord är Guds och därmed bör tas på största allvar. Det är inte min kopp te, den känns som en obekväm tröja som sticker, kläms åt och man bara vill ha av.

    Också: tänker på olika sorters teologi, som kanske ”lundaprofessorns” fyrtio åriga akademiska väg, jämfört med den kanske australienska pastorns frikyrka. Så olika, ibland lika, en del är tillåtande, andra stramar åt. Och att mycket tolkning härstammar från både kultur, personens egen uppväxt och så vidare. Att våga tänka ur historisk kontext och kulturell kontext, tycker jag är viktigt.

    Måste påpeka att jag endast har skummat igenom texten pga. måste eg. gå och ta lunch, återkommer för närmare titt. Hoppas några ord duger.

  2. Monica skriver:

    ”Christians should have the best sex ever” – Pastor Rick Warren 😉 ”And you can quote me on that!”

    Bara som en rolig början på diskussionen 🙂

  3. Karin Bondeson skriver:

    Aningen brett ämne att kommentera? Lite som att skriva; borde vi inte tala om livet och teologi? Det finns många relationer som inte är sexuella och många människor som är högst sexuella men inte inom några långvariga relationer. Men jag antar att du syftar på teologi och äktenskap? Eller iallafall teologi och kärleksrelationer? Där kan man väl ana att den kärnfamiljen som är ett koncept inom västerländsk nutida kristendom är rätt svår att hitta bibliska belägg för. I nya testamentet utgjordes väl en familj av flera vuxna förutom en mamma, pappa och deras barn om jag förstått rätt? Och i GT försågs sig vissa med några hundra partners, mer eller mindre frivilliga. Men var finns mamma, pappa, barn familjen som en gudagiven natur? Därmed ingen värdering om kärnfamiljen skulle vara bra eller mindre bra, bara en iakttagelse.

    • Mackan Andersson skriver:

      Jo – alltså, man kan ju göra ett case för att ”allt hör ihop, vi måste skaffa en koherent teologi som innefattar allt, inte bryta upp det i frågor om just sexualitet eller relationer”. Jag håller rent av med om det.

      Min enda poäng var att vi kanske måste hitta nya och andra sätt att prata om de här frågorna. För som det ser ut idag så är det ett område med väldigt mycket dålig teologi. Eller tystnad. Men med väldigt få exempel på _bra_ teologi.

      Vi måste kunna vara mer konstruktiva än så. Typ.

      • Karin Bondeson skriver:

        Ja jag tror den största missen i kyrkohistorian var att dela upp människan i ande, själ och kropp och tilldela kroppen de negativa egenskaperna som står i vägen för de andliga. Där missade man all möjlighet till att leva som människa till Guds avbild – om du frågar mig – men jag behöver inte ha rätt. Så länge man inte gör upp med den synen och det arvet och accepterar att kroppen som vi har är en förutsättning för att vi ska kunna vara i den här på jorden och uppleva allt med våra sinnen och utveckla världen till det bättre med hjälp av vår intelligens så gör vi oss själva till vår egen fiende som ska bekämpas och övervinnas. Dumt. Sedanär ju inte all sexualitet bra sexualitet så klart. Den är ett verktyg som kan brukas eller missbrukas – precis som alla andra verktyg.

  4. Rebellas andra skriver:

    Ang. din tredje frustration. Jag kommer ju in lite snett från sidan, sådär, men ….

    … Jag förmodar att det är så att man just i dessa frågor lätt hoppar tillbaka på den egna trostraditionens heliga Tradition, som då förmodas gälla. Varför är en bra fråga. Jag förmodar att de på något sätt är identitetsbärande.

  5. Rebellas andra skriver:

    Och den första.

    Att det är enskilda som tänker ut teologi är väl ändå rätt ofrånkomligt? Att teologin sen ibland verkar skapas i elfenbenstorn, en bra bit bort ifrån verkligheten, är en annan sak.

    Men i de här fallen, handlar det inte snarare om att teologin är skapad i en verklighet som är väldigt annorlunda än vår? På 1800-talet gick det an att tro en massa konstiga saker om homosexuella, och skriva en massa konstig teologi om det, för ingen kände någon som var homo. Idag är det liksom annorlunda.

    Jag avskyr Katolska kyrkans teologi vad gäller sex, äktenskap och kön. Men jag måste ge den det erkännandet att i en värld där en ogift kvinna saknar försörjning, är ”inget sex före äktenskapet” en regel som faktiskt skyddar kvinnor.

    Mao används en teologi som borde vara utdaterad. I det katolska fallet bygger man en massa nya överbyggnader för att försvara det gamla (läs: Humanae Vitae och Kroppens teologi, ta sen skydd mot mina kaskadkräkningar). I det frikyrkliga behöver man inte motivera för ”alla vet att det är så”, mao handlar det enbart om tradition…?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *