Empatins plats i Bibelläsning och tolkning

I ett samtal nyligen utbrast min vän, ateisten ”Varför är Bibeln så kass för oss som inte är perfekta teologer?”

Samtalet handlade om hur Bibelns texter måste tolkas och en stund tidigare i samtalet hade min vän, som är ingenjör, uttryckt frustrationen över att Bibeln inte var så lättläst, när en är mest van att läsa monteringsanvisningar, ritningar och teknisk facklitteratur.

Så här kommer en väldigt, väldigt grundläggande post om Bibelläsning och -tolkning. Och om man verkligen behöver vara en ”perfekt teolog” för att förstå Bibelns texter och deras budskap.

– För det första är det viktigt att inse att Bibeln inte skrevs av ”perfekta teologer”.

Bibelböcker. På originalspråk (Hebreiska och Grekiska). Och i punktskrift.

Bibeln är ju en samling skrifter (66 st, minst, som alla är överens om), nedtecknade över nära två tusen år, från omkring 1800 f. Kr, till omkring 100 e. Kr. Av de människor vars skrifter finns bevarade i Bibeln, var någon fåraherde, någon var byggnadsingenjör, någon var sekreterare, någon var präst och någon var fiskare. Till exempel. De skrev dessutom i flera olika genrer. På rak arm kan jag räkna upp lagtext, sedelärande berättelser ut historien, poesi, erotik (Jupps. Minst en hel bok, till och med), levnadsberättelser, brev, sånger, drömmar..

Så som en början på svar, på frågan om man måste vara teolog för att förstå Bibeln, är svaret nej. Men vi måste närma oss boken som en samling skrifter. Och vi behöver, snarare än kunskap i teologi, träning i empati.

Bibelns budskap är inte omöjligt att förstå ”för alla utom teologer”. Tvärtom är stora delar absolut tillgängliga för vem som helst men en läsare måste lära sig att se att Bibeln innehåller riktiga, vanliga människors tankar om Gud, uttryckta i lite olika former (genrer).

Ungefär så här långt in i resonemanget brukar en mer dogmatiskt nervös del av min kristna läsarskara utbrista ”Men Bibeln är inte bara Människors tankar om Gud! Bibeln är Guds Ord!!!”

Och jag är helt på det klara med att Gud, genom sin Ande, kan förklara sin vilja och ge tröst, vägledning, uppmuntran och livsvisdom så att ”ordet” blir levande. Ett tilltal, direkt från Gud.

Men.

Det motsäger faktiskt inte det jag redan skrivit. Det är bara det att alla kan se, oavsett religiös inställning till skrifterna, att de åtminstone innehåller olika personers tankar om Gud och Guds tilltal, genom tiderna.

Så även min helt ateistiske vän kan faktiskt läsa och förstå texterna och dess budskap. Oavsett om denne håller med eller inte. Det handlar, helt enkelt, inte om att tro. Det handlar om att tillämpa lite litteraturvetenskap. Ungefär i den mängd som vi alla bär med oss efter gymnasiet.

– Oavsett vad vi har för inställning till texternas ”helighet” eller om de ”är” eller ”innehåller” Guds ord, så kan faktiskt alla närma sig texterna och deras budskap.

Vi kan i stället se texterna som olika personers vittnesbörd om tankar, riter och vanor hos troende människor över nästan tvåtusen år (då texterna skrevs och samlades).Och här blir det intressant, kanske, för plötsligt går det att förstå hur två olika texter tycks säga motsatta saker om Gud.

De kan vara nedtecknade med lång tid emellan och saker händer emellan som får folk att se annorlunda på Gud. Ett klassiskt exempel är perspektivet före eller efter Kristus. Men det finns flera sådana ”perspektivförändrande” historiska skeenden; före eller efter de stora fångenskaperna. Före eller efter att judarna blev ett folk. Före eller efter splittringen av nationen i två riken. Och så vidare.

Men tänk på hur Gud ser ut, eller hopp ser ut, för en förslavad intellektuell i landsförvisning, satt att tjäna sina förtryckare. Hur den personens syn på rättvisa ser ut?

Hur ser fiskarens, under ockupation men i sitt hemland, som lever tillsammans med Jesus, bild ut?

Det här är inte en fråga om teologi. Det är en fråga om empati.

Och när vi lär oss lyssna till – inte nödvändigtvis förstå eller hålla med – de där rösterna… …DÅ kan vi börja skapa oss en egen mening. Börja bygga teologi, typ.

Men vi kan inte närma oss skriftsamlingen som ett facit. Som en ritning eller instruktionsbok. Den blir helt koko att läsa på det sättet.

Jag hävdar till och med att det är när man läser så, utan några hänsyn eller empati, som vi hamnar i onödiga strider som ”Evolution eller Skapelse”. Ledtråd – texten var alltså inte från början skriven som ett läromedel i fysik, biologi eller något annat. Utan som poesi om människans plats här. Som en harkling innan Det Stora Samtalet kan börja. Som inledning på Den Stora Berättelsen.

Vad jag försöker säga är att folk kan visst läsa Bibeln. Utan teologisk träning.

Men inte utan arbete och vilja att förstå. Det kräver inte en massa kunskap, men viljan att försöka sätta sig in i någon annans liv. Att försöka förstå flera perspektiv.

Bibeln kan inte läsas som ett facit, inte som en instruktionsbok, som en ritning eller byggnadsbeskrivning. Utan som ett samtal.

 

 

 

Det här inlägget postades i Exegetik, Kultur / Sociologi / Reflektion, Vardagsexegetik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *