Fastan – 1 ”Detta är den fasta jag vill ha…”

 
Jag fick precis möjlighet att reflektera lite över hur livet blivit bättre i Sverige, bara under min livstid – jag är född 1975.
Under mitt liv har vi fått
  • en modern abortlagstiftning som räddar hundratals liv varje år
  • aga blev förbjudet
  • sjukdomsstämpeln för homosexualitet togs bort
  • teckenspråk blev officiellt språk för Döva och började läras ut dövskolor.
  • partnerskapslagen kom samma år jag fyllde 18. Men jag var alltså typ 30 när människor av samma kön kunde gifta sig.
  • Omyndigförklaring togs bort.
  • de sista tvångssteriliseringarna. (Även om just DET alltså skedde för mindre än ett decennium (!) sedan…)
  •  Det dödliga våldet i stort har minskat (och följer ganska exakt, faktiskt, kurvan för alkoholbruk) under min livstid. Antalet barn som utsätts för dödligt våld är en tredjedel. I absoluta tal.
  • AIDS och HIV, som var en farsot som gick fram med lie när jag var barn, har nu så effektiva behandlingar att människor botas. Många smittade upplever ingen förkortning av livet.
  • Vi gick från ett institutionssamhälle för människor med funktionsnedsättning, till åtminstone större frihet i och med LSS.
Jag är otroligt tacksam (speciellt såhär på Fastans första dag) att vi får leva i ett samhälle som, objektivt, går emot mindre förtryck, mindre våld, större rättfärdighet.
”Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
Då bryter gryningsljuset fram för dig,
och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
Då skall Herren svara när du kallar,
när du ropar säger han: »Här är jag.«
Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal,
om du räcker ditt bröd åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.
Herren skall alltid leda dig,
han mättar dig i ödemarken
och ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård,
en oas där vattnet aldrig sinar.
Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,
gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.
Du kommer att kallas
»den som murar igen rämnorna«,
»den som gör det nedrivna beboeligt«.”
–Jesaja 57:5-12
Men vad betyder det här för oss? Idag? Under fastan?
Vad är det viktigt att stå upp för? Och emot? Hur kan vi verkar för att Herrens rättfärdighet får breda ut sig?
Det här inlägget postades i Församlingsteologi, Kultur / Sociologi / Reflektion, Lärjungaskap och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *