Förgrund och Bakgrund igen – en praktisk övning i samtiden

EDIT: Kl 16:20 – kolla in det här! Micael Grenholm har sammanställt typ alla texter!

 

Igår samtalade jag med en närstående, som inte är så van vid Bibelläsning och så. Vackert så. Alla lägger inte (mer än) ett halvt decennium på Universitetet att läsa och förstå Bibeln.(Jag har förstått att många till och med väljer att studera något som går att bygga en karriär på. Ja, ni hör ju…. _blink_)

Hur som helst – vederbörande frågar mig, väldigt ärligt

Hur resonerar de som menar att vi inte ska ta emot flyktingar? Vilka är de Bibliska argumenten för [kristna] att säga att folk ska hålla sig inom ett lands gränser? Vad säger ens kristendomen om invandring?

Jag går inte in på de exakta vägarna till hur vi kom fram hit i frågandet, för jag vill att ett sånt här blogginlägg ska kunna läsas även längre fram i tiden. För principerna är viktigare än dagsaktuella händelser. Men om du läser detta i mitten av Augusti 2018 förstår du ungefär vad hen läst i tidningarna, som föranleder frågorna.

En Shemagh, en slags schal som är vanlig i mellanöstern.Det viktigaste är nämligen vad som händer sedan. Under tiden som jag börjar svara, googlar nämligen vederbörande ”Bibeln, Invandring” och får upp sidvis med bibelhänvisningar. Det är tydligt, för min närstående, att frågan inte enbart är en detaljfråga utan att det, även väldigt översiktligt, även utan djupa kunskaper i Bibeln, att det här är en stor fråga och att det finns texter genom Hela Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet som handlar om det. Jesus talar om det, i den berättelsen som tydligast förklarar att ”Vi och dem” inte finns inom kristendomen – ”Den barmhärtige Samariern”. Frågan som Jesus avslutar hela berättelsen med, ställs till dig och mig också; ”Vem var den [misshandlade] mannens nästa?”

I mitt eget inlägg i samtalet har jag hunnit börja söka i minnet över texter som rör nationer över huvud taget. Texter som kan läsas som att Gud vill att vi ska ha olika språk, att vi ska finnas i avgränsade länder. Texter som kan användas – om man tror det. Jag kommer på några få. Men måste erkänna att jag måste vrida och bända lite för att få dem att säga det.

Och så kommer förstås slutsatsen – även om det var Guds vilja – vilka nationsgränser ska ens gälla, då? Av samtliga världens länder idag har mer än hälften andra gränser än för hundra år sedan. I princip alla har andra gränser än för två hundra år sedan. Att ens tänka på hur världen såg ut i den tid då texterna skrevs svindlar. Vilka gränser är det, alltså, som är välsignade av Gud? 

Jag (och alla som faktiskt är ärliga i sin läsning) måste förstå att hela idén är ohållbar. Även om en hittar några få texter i sammanhanget som kan masseras att kanske säga det, så måste de texterna sägas stå i bakgrunden. Det är inga centrala texter för hur kristen tro kan förstås och säger inget om hur kristet liv ska levas.

Det här är, helt enkelt, skillnaden på en doktrin som är central och en som är perifer. 

Hur ska vi behandla flyktingar?

Gud säger, gång på gång, att vi ska visa barmhärtighet mot ”tiggaren, den faderlöse, flyktingen, änkan”. Det går igen i Lagen (2 Mos 23:9, 3 Mos 19:33f, 3 Mos 23:22, 5 Mos 10:17-20, 5 Mos 24:17-20… etc. ), Profeterna (Sak 7:10, Jes 58:5-12,  – speciellt den som är förtryckt, Jer 7:5-7, 22:3, … ), Skrifterna (Ps 146:9 …), Evangelierna (se ovan – detta är alltså Jesus själv som säger), Breven (Ef 3:28, Jak 2:8-9). I Kolosserbrevet 3:11 är det nästan övertydligt – det handlar om hur vi blir när vi blir förvandlade i Kristus.

Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla.

Genom HELA Bibeln, från början till slutet, går Guds vilja till barmhärtighet för den som flytt från sitt land, den som är utsatt för förtryck, den som söker ett bättre liv i trygghet – som en röd tråd. Det går inte att hävda att det är få texter, att det är betydelselösa texter. I stället är det ur just de centralaste texterna – Jakobs Brev-texten ovan citerar Jesus själv, i Jesus mest kända predikan. Jesus ger budet att älska vår nästa som oss själva och det är själva upptakten till berättelsen om Den barmhärtige Samariern. Om alltså Lagen, Profeterna, Skrifterna, Evangelierna, Breven och Uppenbarelseboken handlar om att Gud inte vill se landsgränser (eller andra gränser mellan folk)… Hur kan någon som kallar sig kristen också vara ”invandringskritisk”? Främlingsfientlig? Rasist? Det går helt enkelt inte.

Min poäng, så här i slutet, är att min närstående lyckades googla fram det här på mindre än 30 sekunder. Alltså betydligt kortare tid än vad det tagit att läsa den här posten. Min vän kom fram till den här slutsatsen på några få sekunder. Så övertydligt är det vad som är i förgrunden, vad som är Bibliskt förankrat och vad som blir spekulativ tolkning av bakgrundstexter.

Och det får vara ett exempel på hur vi kan bedriva ett vardagsteologiskt hantverk. Om vi hävdar att ”Bibelns otvetydiga budskap i fråga X” är [något]. Nå, då måste vi faktiskt tillämpa inte bara ”jag tror / tycker att den här texten handlar om det här, lite grann. ” 

Vi måste i stället se hur texten användes. I första hand av Jesus. Därefter om textens tema går igen på fler ställen. Går det igen bland Lagen, Profeterna, Skrifterna (Hela GT?) Går det igen i NT? Har Jesus uttalat sig i Evangelierna? Vad säger breven? Vad säger Uppenbarelseboken om målbilden? 

Om det blir svårt att hitta mer än ett fåtal texter eller i mer än en enda genre (eller kanske mer än en enda bok i Bibeln) måste vi också, till slut, konstatera att texten är en bakgrundstext. Inte oviktig. Men inte central. Den berör inte huvuddragen i vad det är att vara kristen. Och kristna som inte håller med dig i din favorittolkning av texten, är lika goda kristna som du själv. För den är inte central. Det är inte ”villolära”, t ex, att tänka annorlunda om den texten.

Det här är självklart. Men i en tid med väldigt uppskruvad retorik, måste vi ibland påminna oss. Bakgrund – Förgrund. Centralt och Perifert. Allmänt eller Personligt tolkat. 

Och till allra sist – min närstående och jag påminde varandra om den enda söndagsskolesång vi båda kunde. Just för att den är så central. Just för att ingen som gått söndagsskolan kan ha missat;

Jesus älskar alla barnen…

Det här inlägget postades i Exegetik, Kultur / Sociologi / Reflektion, Systematisk teologi, Vardagsexegetik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Förgrund och Bakgrund igen – en praktisk övning i samtiden

  1. Mårten skriver:

    Det är knappast kontroversiellt det du skriver, Mackan, men det är nog ganska få som argumenterar kring migration i Sverige med en kristen klangbotten. KD må göra det.
    Jag har en perifer bekant från tiden som vapenfri tjänstepliktig som är medlem i Livets Ord (och har följt med dem på resan från att vara en rätt extrem rörelse till att i dag vara lite mer mainstream). Jag uppfattar honom inte som invandringskritisk, och han är också gift med en kvinna som är aktiv i Centerpartiet och nu t o m kandiderar till Riksdagen. Min bekant tar tydligt avstånd från bekanta (kristna sådana) som valt att sympatisera med (sd) för att KD är alltför hbtq-vänliga och/eller flyktingvänliga.

    (Sd) pratar ofta om en specifikt svensk kyrka, vilket blir lite märkligt eftersom kristendomen liksom judendomen och Islam har sitt ursprung i Mellanöstern.

    Realpollitiskt är det här dock till stor del irrelevant i Sverige, eftersom den kristna tron är hyfsat marginaliserad och de allra flesta (inklusive politiker) troligen grundar sina ställningstaganden i annat än eventuell egen tro. Vet du förresten om riksdagsledamöterna speglar befolkningen i stort när det gäller tro, eller om de är mer eller mindre religiösa?

    Centerpartiet är kanske det parti som är allra öppnast för att ta emot många flyktingar, men man driver samtidigt på för att minska kostnaderna genom att göra villkoren mindre generösa genom att t ex omvandla bidrag till lån.

    Slutligen en fundering kring individens kontra det offentligas ansvar. När Jesus talar om barmhärtighet gissar jag att han talar till sin församling och dess individer? Han talar väl inte till dåtidens ockupationsmakt?

    • Mackan Andersson skriver:

      Tjena Mårten!

      Just nu uppkom frågan då en kristen ”predikant” ska ha någon slags ”väckelsemöte” med SDs ledare i Uppsala. Men frågorna har återkommit gång efter annan både så fort Micael Grenholms och Stefan Swärds bok ”Jesus var också flykting” nämns i något sammanhang och så fort någon del av kyrkligheten engagerar sig för flyktingar.

      Så frågan är, dessvärre, inte inaktuell i samtiden. Det förefaller, oavsett partifärg, som om det finns en del (en femtedel, kanske?) av kyrkligt aktiva som är ganska högljutt invandringskritiska. Ofta parat med en islamofobi.

      Hur som helst – det här är enbart ett exempel på en fråga där det antagligen är bra för oss kristna att låta Bibeln få en starkare röst. Och en metod för att då värdera om de texter vi försöker använda är förgrunds- eller bakgrundstexter.

      Allt gott!

  2. Rebella skriver:

    I just det här med övergripande mönster och huvudteman tillhör jag ju dem som måste luta mig mot andra. Tack för gott arbete.

    För att nu vara gnetpetig säger nog inte dina textställen att Gud inte vill se landsgränser? Däremot kan man nog säga att exv. storyn om samariern är rätt tydlig på att man inte enbart och totalt kan stänga in sig i den egna gruppen. Lite bildligt, sådär, får jag rätt svårt att förena det med Trumps mur (som f.ö. visst var ett påhitt som aldrig blir av). En hand ut bör, ja ska finnas. Hur långt den ska sträckas är dock rimligen en bedömningsfråga.

    Även de tidiga kristna hjälpte i första hand varandra (”den inbördes hjälpen”). Bibeln säger väl knappast att det är fel med gränser och nationer och att man alltid måste släppa in alla som vill in. Om du menar att den gör det, har du iaf inte visat det.

    Men därifrån till det som med en eufemisn kallas att vara ”invandringskritisk” är det rätt långt. För att inte tala om främlingsfientlighet och ren rasism, vilket det ju i det f.n. aktuella exemplet rör sig om. Även om alltför många försöker inbilla sig nåt annat.

    Sen blev jag rätt illa berörd när biskop Åke Bonnier för några år sen på sin blogg slog fast att man inte kan vara kristen och rasist (eller hur exakt de orden löd). De människor som anser sig vara kristna men är nationalister i kubik på det där otrevliga sättet, ja i vissa fall rena rasister. Vad ska vi säga om dem? Kanske att de har missförstått en del. Kanske att deras tolkning av kristendomen är mig obegriplig eller konstig, eller faktiskt felaktig. Men kristna med konstiga tolkningar av sin religion, av många olika slag, har det varit och torde förbli gott om.

    Jag är rädd för stängda dörrar. Även inom landet, mot människor som tänker på för mig obegripliga sätt. Långt ifrån alla av dem är rasister i grunden. (Jag minns min äldre släkting, besviken gammal sosse, som ”röstade på Bert Karlsson” och sen blev SÅ besviken. Vet inte om hon sen gick tillbaka till S eller om hon slutade rösta.)

    Att förstå de här människornas bevekelsegrunder – inte rårassarnas utan mellanfallens – kallar jag för att nyansera. Andra kallar det att normalisera … jag tror nyanserna behövs.

    Vilket givetvis INTE ska sluta i ”alla tolkningar är lika bra, och lika kristna” …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *