Gamla Testamentet eller Tanak – vad gör det för skillnad i Exegetiken?

Jag vet inte hur många som funderat över det faktum att judar och kristna har samma innehåll i Gamla Testamentet och Tanak (Lagen, Profeterna och Skrifterna), men olika struktur på texterna? Och om det i så fall gör någon skillnad i förståelsen av innehållet?

Jag funderar ibland på det när jag sysslar med Exegetik – Bibelutläggning och -tolkning. För det är då jag måste fundera över en texts eventuella förgrund eller bakgrund, i vilket sammanhang och till vem den är skriven, som svar på vad, etc. Och möjligen kommer vi ibland med olika förväntningar till texten, beroende på vad vi tror oss veta om de här sakerna.

Först och främst – hur ser ordningen av texterna ut?

Jo – i den Kristna uppdelningen har vi texterna i (typ) Genre- och Kronologisk ordning. Men med en viss övervikt åt just det kronologiska tänkandet.

Det innebär att den s k ”Frälsningshistorian” blir väldigt tydlig. Man kan se Guds plan, hur allt pekar fram mot Jesus och Kristus och till slut Guds Rike. Sett i det här perspektivet blir Gamla Testamentet berättelsen om Jesu bakgrund.

Den Judiska uppdelningen i TaNaK (Torah – Lagen, Nevim – Profeterna, eller ”De seende”, och Ketubim – Skrifterna)  ger skrifterna ett annat sammanhang. De flesta judar skulle hävda att Tanak är strukturerat ”Viktigast först” och sedan i ungefärlig kronologi. Men. Det viktigaste står först. Sedan kommentarer till Det Viktigaste (Profeterna) och sist ungefär ”hur påverkar det här livet, i praktiken?” (Skrifterna).

(Inom parentes – det innebär t ex att judarna inte placerar Daniels bok bland ”profeterna”, för de menar inte att den är ”profetisk” så att den ger ljus över Lagen, utan att den hör till Skrifterna, då den främst handlar om hur judar levde under Fångenskapen och vad vi kan lära oss av det. Själva ordet ”profetisk” om en skrift är alltså i sig själv problematiskt, då ordet betyder olika saker för olika personer. Ofta beroende av vilken tradition man varit i.)

Men när vi så läser Skrifterna i den ordning som de står i Gamla Testamentet eller den ordning som de står i, i Tanak, tycks de helt enkelt svara på olika frågor. 

Och här vaknar den lättväckte med frågan om förhållandet mellan Tradition och Skrift. För frågan är ju om vi ska läsa Skrifterna på samma sätt som Jesus läste dem, eller som Kyrkan långt senare bestämde att de skulle struktureras.

Är jag ensam att fundera över sånt här? Och tänk om båda sätten är ovärderliga, men vi hänger oss åt att enbart läsa på ett sätt?

Hur funderar du själv?

Det här inlägget postades i Exegetik, Historisk teologi / Kyrkohistoria, Vardagsexegetik. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Gamla Testamentet eller Tanak – vad gör det för skillnad i Exegetiken?

  1. Rebellas andra skriver:

    Hur ser du på hur böckerna är ordnade inom Nya testamentet?

    Normalt kommer en boks upplösning att definiera hela boken. OK, det är inte riktigt sant. Det är bara enklare litteratur som till 100% funkar så, men i normala romaner är slutet oerhört viktigt och bestämmer liksom läsningens ”slutsumma”.

    NT är ju nu inte en bok, utan många. Men om man läser NT från början till slut, så slutar man i Uppenbarelseboken. En hel del evangelikal kristendom verkar läsa Bibeln så.

    Vad skulle det få för effekt, om man ordnade NT på något annat sätt, exv. med Uppenbarelseboken någonstans mitt i?

    • Mackan Andersson skriver:

      NT är ju ordnat ”samtidigt” som Tanak blev ”Gamla Testamentet”, alltså – den håller en slags genre- och sedan i andra hand kronologisk ordning.

      Jag har funderat över det och skrev en blogpost om det (bland annat) i början av året, på min andra blog: ”Vad jag lärt mig av arbetet med Fribibel, Ett anspråkslöst förslag”.

      Men lite snabbt och kort; Jag tror att det är viktigt att laborera med ordningen i Kanon. Kanske rent av försöka ordna böckerna mer kronologiskt, för att se hur Kristologin växer fram / utvecklas under det första århundradet. Man skulle också kunna se hur begrepp som Himmelriket / Guds rike utvecklas, skulle jag tro. Men Uppenbarelseboken skulle, förstås, ändå hamna sist då den skrevs sist av de kanoniserade böckerna.

      Om man ordnat böckerna efter författare, så att all Joheanneslitteratur stod på ett ställe, allt Petrus och Markus på ett, Paulus och Lukas på ett och så vidare skulle vi möjligen höra författarnas respektive röster på ett tydligare sätt. Vi skulle kunna se att de har olika bakgrund, olika förståelse av olika delar av tron och så vidare. På ett sätt skulle det också göra det tydligare vilka de vänder sig till med sina respektive skrifter.

      Men en fråga blir också i så fall hur vi ställer oss till Kanoniseringen. Var det enbart en process där Kyrkan valde vilka böcker som vi menar är gudomligt inspirerade, eller är också ordningen given? Just för att det budskap som strukturen så att säga hjälper till att upprätthålla är Det Viktigaste? Hur tänker du här?

      • Rebellas andra skriver:

        Haha, well. Jag sitter på staketet, som intresserad kombinerad agnostiker/heretiker med stor käft. Så mina åsikter är väl inte i första hand de som bör räknas med.

        Min tanke här är i rätt hög grad snodd av John Dominic Crossan. Formuleringen att Uppenbarelseboken ibland tas ungefär som kontentan av NT, som det definierande, är hans. Hans motbild är en kyrka han var in i som hade utvalda scener ur Bibeln målade på väggen i en serie, i den ordning de står i Bibeln. Serien sträckte sig mer än ett varv runt kyrkan; möjligen var det ett varv för GT och ett för NT. Plötsligt såg han: i mitten finns Jesu intåg i Jerusalem på en åsna. Där finns det definierande. Inte i slutet, utan mitt i.

        Om du ska ha all ”Johanneslitteratur” på ett ställe, måste du bestämma dig för vad som ingår däri. Där finns olika åsikter. Du måste göra ett val, och alla kommer inte att hålla med om det. Jag tänker främst på Uppenbarelseboken. Kanske du säger ”äsch, det vet väl alla att den inte är skriven av evangelisten Johannes”. Men för exv. katoliker är det inte oväsentligt att Traditionen säger så. (Jag var på en kurs hållen av en katolsk präst och blev ohyggligt irriterad av det snabba och icke problematiserade tillägget ”Uppenbarelseboken, som traditionellt anses skrivet av aposteln Johannes. Som katolsk präst måste man nog säga så.)

        Att tillfälligt laborera med andra ordningar måste vara okej. Men att ordna en bok med en annan ordning i, ämnad att använda, ställer rimligen till mer problem än det löser. Därför tror jag isåf mer på de lösa böckerna i kassett. Eller, förstås, att ordningen får vara intakt men man laborerar med annat sätt att se på den, som Crossan.

  2. Rebellas andra skriver:

    Vad sägs om en bibel bestånde av många småböcker. Mycket lättare format för läsning i soffa eller säng. Småböckerna samlas sen i två såna där kassetter, en för GT och en för NT.

    • Mackan Andersson skriver:

      Det här har åtminstone funnits som Söndagsskolematerial back in the day. Tycker att det vore en kanonidé. Framför allt utan kapitel eller versindelning.

      • Rebellas andra skriver:

        Söndagsskolematerialet var väl bibelparafras, antar jag. Omformuleringar, bibelberättelser för barn.

        Utan kapitel- och versindelning. Ja, det vore intressant. Jag vet inte vem som skapade vers- och kapitelindelning, men har lagt märke till att bibelläsningstexter till gudstjänst åtminstone i Svenska kyrkan ofta sträcker sig över kapitelgränser, ibland med bara en vers eller två. Mao tycker man att kapitelindelningen inte är särskilt funktionell. Där har du en alternativ övning: ta en bibelbok utan vers- och kapitelindelning, och gör din egen kapitelindelning. Jämför sedan med andras.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *