Kropp, Hälsa, Norm – Fortsättning

Bild på rullstol

Bild på rullstol

Sedan posten ”Kropp, Hälsa Norm” postades har samtalet fortsatt i flera olika forum och i lite olika riktningar.

Några vill i samtalet se frågorna som rör just icke-normativa kroppar (och då människor med funktionshinder) främst som diakonala. De menar att ”jo, det må finnas en kroppslig norm i Kyrkan, men den är grundad i vår förståelse av Bibeln. Om någon med sin kropp bryter mot normbilden är denna föremål för Kyrkans Omsorg.” Men man menar inte att vi måste fundera vidare över de Systematisk-Teologiska frågorna kring Människosyn, Gudsbild, Församlingssyn (vem är medlem i Församlingen och vem är där ”på besök”?) etc.

Och även om jag inte delar det synsättet – jag menar i stället att det här är ett viktigt fält att utforska teologiskt – så finns det mycket, rent praktiskt, som vi kan börja göra nu. Om vi börjar med att tänka ”diakoni” kommer vi märka att dem som vi möter i det diakonala arbetet faktiskt har en egen röst i det bredare teologiska samtalet, också.

Så – låt oss tänka tillsammans. Vad kan vi göra för att inkludera alla, oavsett om vi håller med om de teologiska premisserna i övrigt? 

Vit käpp

Vit Käpp

Följande är inte någon komplett lista. Det är inte ens en checklista. Det är helt enkelt bara en serie tankar och förslag som dykt upp i samtalen. Det är alltså inte mina idéer, utan en samling av idéer från flera personer, från flera samtal, i flera olika sammanhang.

Men det är konkreta förslag. Saker som säger något om vår teologi – absolut – men också saker som är genomförbara och gör stor skillnad.

  • Kyrkskjuts. Är det lätt för människor att ta sig till Gudstjänstfirandet? Har församlingen några möjligheter att hämta och skjutsa människor, på något sätt? Kyrkskjuts finns på många ställen i olika sammanhang. Främst frikyrkliga. Det kan vara att hjälpa människor ta sig till kyrkan som inte har råd att ta sig dit, eller som inte kan få tag i Färdtjänst, eller för barn… Låt oss fundera över förutsättningar här, tillsammans.
  • Information på hemsida / Facebook. Vad finns tillgängligt? Finns material från tidigare Gudstjänster? Gudstjänstprogrammet för kommande Gudstjänst? Synskadade, Hörselskadade och även övriga är ofta mycket hjälpta av att ha information tillgängligt elektroniskt. Att kunna läsa Bibeltexterna och Bönerna i förväg och slippa jonglera manus samtidigt som man ska läsa i teckenspråk eller försöka hänga med i punktskrift är enormt hjälpsamt. Eventuella  inspelningar av Gudstjänsten gör det också möjligt att delta, även om man inte fysiskt kan ta sig till Gudstjänsten.
  • Om församlingen har sakramentsförvaltning – hur delas de? Kan en person sittande i rullstol, exempelvis, lätt döpas? Sker Gudstjänstfirandet från en estrad, dit enbart dem som har lätt att gå har tillgång (trappsteg, inga ramper, inga ledstänger…) Hur informeras om det praktiska vid delningen av Måltiden? Kan en som sitter i rullstol delta? En som inte ser? En som inte hör?Sakramenten är handlingar av inlemmande. Därför är det speciellt viktigt hur just det här utformas. För det visar vilka vi anser vara en del av Församlingen (och alltså får/kan ta emot Sakramenten) och vem som inte gör det (men som kan ta emot en välsignelse i stället).
  • Vilket språk använder vi? 
    Använder vi ord som ”handikapp” eller ”funktionshinder”? Talar vi om ”handikappade” eller ”funktionshindrade” som om de vore en enhetlig grupp? Använder vi termer som ”handikappade / funktionshindrade människor” eller ”människor med funktionsnedsättning”? Det sista exemplet handlar om vad vi ser – ser vi först och främst en människa, eller dennes funktionsnedsättning? Kan vi, och önskar vi ens, en syn som mer handlar om funktionsvariationer, än en indelning av människor med Normfungerande och Funktionsnedsatta kroppar?

Som synes finns inte tvärsäkra svar eller facit. Bara en längtan efter att vi ska börja fundera kring vilka vi menar när vi säger att ”alla” är välkomna till Kyrkan. Menar vi verkligen det? Och välkomna till vad, egentligen – menar vi till Gudstjänsten, primärt, eller till ett församlingsliv på samma premisser som alla andra?

Oavsett om vi tar vårt avstamp i den systematiska teologin, eller i diakonin, finns mycket att fundera över och vi behöver göra det tillsammans. För det är inga små specialintressen, detta är de kanske viktigaste frågorna vi kan ställa oss, som församling.

Det här inlägget postades i Diakoni, Kultur / Sociologi / Reflektion, Sakramental teologi, Systematisk teologi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *