Kunskap och Lärjungaskap

Emellanåt försöker jag rannsaka mig själv; om jag kallar mig för ”Teolog”, en som ”talar om Gud” eller en som ”vet något om Gud” – blir jag någonsin en bättre lärjunge? Eller fortsätter jag att veta mer och mer, men agerar inte utifrån det jag vet?

Alltså – skillnaden mellan att ”prata pratet” och ”gå gå:et”, som min storebror en gång formulerat saken. 

Jag har lagt in en bild av en Creme Brulée här, mest för att ha en bild. Jag har ingen aning om vad det kan betyda…

Det utmanar mig att tänka att nästan alla namn jag lärt mig i Kyrkohistorian hade så mycket sämre möjligheter till kunskap än vad jag hade. Men de kom att förändra den värld de levde i. Paulus hade inte Nya Testamentet. (Jo, jag vet att det fanns enstaka skrifter ur NT i cirkulation tidigt. Petrus omtalar ju exempelvis Paulus skrifter i Andra Petrusbrevet, men…), få av de personer vi känner ur kyrkohistorien hade en egen, fullständig Bibel (men fick möjligen möjlighet att memorera texter). Före 1500-talet fanns inga biblar (i princip) på andra språk än Latin, vilket gjorde att kristna inte hade tillgång till Bibelns texter i vår mening. Och efter först Gutenberg med sin tryckpress, Erasmus med sin grundtextsamling och Luther med sin översättning, kvarstod problemet med att enbart de mest privilegierade i samhället faktiskt hade tillgång till utbildning – att kunna läsa eller skriva.

Idag finns vi i ett samhälle där idéer utbyts ögonblickssnabbt, oavsett var på jordklotet vi befinner oss. Analfabetismen är på väg att försvinna helt (även i de länder med högst andel vuxna som inte kan läsa eller skriva, kan fyra av fem vuxna det). Utbildningsnivån i världen eller i Sverige har aldrig varit högre. Vår tillgång till information har aldrig varit större.

Men vi startar liksom inga nya Franciskanerordnar eller Frälsningsarméer. 

Religionen har blivit en privatsak. Framför allt i rika Väst / Norr, men det är en uppfattning som också sprids i den kristendom vi exporterat till resten av världen. Hela vår tid har blivit mer individualistisk. 

Men det förefaller som om det är en misslyckad strategi om det ska tränas lärjungar.

Det är viktigt att inse att kristendomen inte i första hand spreds av Paulus eller Petrus, utan av skaror av vanliga människor. Den stora grejen med exempelvis Franciskus var inte att han var en lysande lärare. Utan en person som vandrade tillsammans med andra. Och kom att påverka dem på det sättet. William Booth var en duktig talare, javisst. Men hans namn är trots allt mindre känt än den skara människor han gav en möjlighet att tränas in i ett kristet liv. Och vars liv på det sättet fick en ny mening och riktning.

Det verkar som att det är i kollektivet det sker. Didaché – träning. Kristendomen verkar vara just så, praktisk i första hand. Jesus undervisade inte som en föreläsare, utan som en tränare. Och när han sänder oss är det inte för att informera världen utan utan för att ”lär[a den] hålla alla de bud jag gett er”.

Träning. Inte kunskap.

Allt det här är långt – jag vet det. Men fundera lite tillsammans med mig en stund…

Vad i det vi gör i församlingar, kyrkor och kårer, är i själva verket träning? Vad är undervisning i ”föredragsform”, kanske rent av i samband med någon annan aktivitet? Och vad är verklig träning?

Och hur lär vi ut en teologi, eller låter goda teologer inspirera oss, till bättre träning? Hur tar vi steget från kunskap till lärjungaskap? 

Bygger vi individuella ”lärjungar” eller bygger vi sammanhang där vi som kollektiv lär oss att lyssna på varandra och lär av varandra? Om inte – hur når vi dit? För visst tror vi att när vi kommer samman har var och en något att bidra med? Att Anden är utgjuten över alla?

Är det dags att göra upp med en individualistisk kultur, att både predika och leva som en ”kropp med många lemmar”?

Det här inlägget postades i Församlingsteologi och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kunskap och Lärjungaskap

  1. Henrik Betnér skriver:

    Jag lånade grunddragen av den här till en betraktelse i gudstjänsten i dag, i Salem, Sigtuna. Den passade så bra till flera av dagens texter! Och jag såg till att du fick kredd för det också. Tack för att du skriver!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *