Ta fasta på rättvisan

I Jesaja boks 58 kapitel finns en fantastisk text;

Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?

Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.

Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!

Då bryter gryningsljuset fram för dig,
och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.

Då skall Herren svara när du kallar,
när du ropar säger han: »Här är jag.«
Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal,

om du räcker ditt bröd åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.

Herren skall alltid leda dig,
han mättar dig i ödemarken
och ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård,
en oas där vattnet aldrig sinar.

Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,
gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.
Du kommer att kallas
»den som murar igen rämnorna«,
»den som gör det nedrivna beboeligt«.

Vi kristna är just nu inne i Fastan – fyrtio dagar som förbereder oss för Påsken – och tänk vilken grej Fastan kan vara, när vi verkligen funderar över den!

Att breda en smörgås – kan det vara tillbedjan? Kan det vara något som gör att Kristi kärlek syns?

Redan i inledningen på texten står det klart, först och främst, att fasta är inget man gör av plikt, eller för att visa hur from man är. Nej, i stället är det något Gud inbjuder oss till.

Att fasta kan få vara att lägga av sig det som tynger. Orättfärdiga bojor och tunga ok. I livet, alltså. Vi bjuds av Gud själv in att ”skruva ner volymen” på det som vanligtvis binder oss. ”Den vanliga trallen.” Så att vi kan fokusera vår energi på att uppfatta vad Gud vill med våra liv – ja kanske till och med träna oss i en livsstil som Herren vill för oss. En livsstil av enkelhet, tacksamhet och solidaritet.

Sett som en inbjudan handlar inte fastan så mycket om vad som är ”förbjudet” eller påbjudet att äta. I stället handlar det om vad vi själva kan behöva tysta för att kunna omprioritera i våra liv;

Kanske rör det sig om de där streamingtjänsterna som vi gett så mycket tid och pengar under de senaste årens pandemi? Kanske rör det sig om att avstå från bilen, eller kanske till och med bussen, för att använda cykeln i stället?

När vi säger nej till oss själva på de här områdena ser vi direkt att vi frigör resurser – just de resurser som behövs för resten av fastan: ”Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!”

Vi bjuds in att fasta för vår egen skull – men resultatet blir att våra liv, direkt, kan bli till välsignelse för någon annan! En omedelbar mobilisering, av Gud själv, för Guds mission att förvandla hela världen!

Jo – fasta kan handla om mat också. Många kristna, världen över, äter exempelvis inte kött alls under fastan. Några minskar över huvud taget på matintaget. Men framför allt handlar det om en motståndshandling – att inte gå med på att själviskhet inte måste vara norm för det här livet.

Kanske blir det det allra viktigaste. Att bevisa för oss själva att vi kan leva på ett annat sätt. Att vi kan träna oss till att tänka och handla annorlunda. Att vi kan bli verktyg i Guds händer för att breda ut rättfärdighet och rättvisa. Tänk att världen kan förändras om vi lär oss att försaka och ge frikostigt!

Det här inlägget postades i Församlingsteologi, Kultur / Sociologi / Reflektion, Lärjungaskap och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *