Vad säger (inte) trosbekännelserna? Och varför är det bra?

I flera teologiska ”debatter” under senaste året har någon av debattörerna utbrustit i någon variant på ”jag förstår inte hur man kan kalla sig konservativ kristen och samtidigt tro …” vad det nu varit den andre parten i ”debatten” tror. 

(Orsaken till varför jag skriver ”debatt” inom citationstecken är för att en debatt, i verkligheten, är ett utbyte av idéer och argument. Att utpeka sin motståndare som ”inte en riktig [vad det nu är] är en retorisk figur som i själva verket diskvalificerar från en debatt.)

Senapskorn som växer. En vecka efter sådd.

Senapskorn som växer. En vecka efter sådd.

Det här inlägget är mer av formen ”metadebatt” – alltså hur vi debatterar, snarare än tar ställning i olika teologiska frågor. Men det är ett försök att gjuta lite teologiskt självförtroende i den som utpekas som ”sämre kristen”. Eller den som helt enkelt har svårt med vissa teologiska frågor.

Låt oss bara, helt kort, läsa den kanske mest använda trosbekännelsen – Apostolikum – och göra ett par iakttagelser.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Den här bekännelsen är vad vi kan kalla ”bekännelsen till en klassisk kristendom”. Och jag vill bara att vi fäster ögonen på några teologiska frågor som alltså debatterats häftigt, men som inte alls berörs här. 

6-dagars skapelse eller evolution – ja, det står ”himmelens och jordens skapare”, men inte hur.
Det står att Jesus dödades och av vem, men inte varför Kristus dog.
Det står om syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Men inte ett ord om eviga straff, eller helvetet. 

Det är över huvud taget svårt att hitta några trosbekännelser som tar upp dessa detaljer och de få bekännelseskrifter som gör det, har inte kunnat accepteras som ekumeniska. Hela kristenheten kan inte enas i en gemensam förståelse av de begreppen.

Så – om du har svårt att acceptera en teologi som ställer dig i konflikt med vetenskapen, om du har svårt att förstå varför Gud vill straffa Jesus för något som du eller jag har gjort, om du inte kan tro på att en god Gud vill sända någon till ett Evigt straff i en helvetisk tillvaro – så… …gör det dig inte till mindre kristen än den som tror det. 

Trosbekännelsens ”Vi” i ”Vi tror” är inkluderande. Vi är syskon. Och Vi tror, gemensamt, de här sakerna. Men vi tillåts ha olika uppfattning i andra frågor.

Det här inlägget postades i Dogmatik, Historisk teologi / Kyrkohistoria, Kultur / Sociologi / Reflektion, Systematisk teologi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vad säger (inte) trosbekännelserna? Och varför är det bra?

  1. Monica Alhbin skriver:

    Tack för denna reflektion. Jag gillar den apostoliska trosbekännelsen och läser den gärna som min egen flera gånger i veckan. Jag känner mig mer hemma med den än med FA:s elva lärosatser….. 😛

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *