Vem är blind, egentligen?

Ett kort bibelstudium om Bartimeus, Jesus och de övriga ur Luk 18:35-43

När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig.« Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se igen.« Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

Den här texten är intressant på så många sätt, men inte minst för att den faktiskt talar om blindhet och syn på minst två olika sätt. En fysisk – och en andlig. Och hur Jesus kan bota båda sorterna.

Kvinna lär sig läsa punktskriftDet första tecknet på andlig blindhet uppvisas ”de som gick främst”. De som säger till Bartimeus att inte störa Jesus. De som tror att de själva har bättre koll på vad som är viktigt för Gud. 

Varför skulle Bartimeus hålla sig åt sidan, i bakgrunden? Vad var så viktigt för dem, som gjorde att de menade att Jesus behövde skynda sig förbi och inte ägna tid åt mötet med en blind person?

Men andlig klarsyn är att vara medveten om att Gud faktiskt verkar i andra personers liv. Att vi själva inte vet bäst. I livet hos varje människa vi möter, är Herren redan närvarande. Och att ha andlig klarsyn är att lägga märke till det. Lyssna efter det. Bekräfta det. Hos Jesus manifesteras det, i den här texten, i frågan ”Vad vill du att jag ska göra för dig”. Han frågar. Han förutsätter inte. 

Bartimeus kanske behövde få sina synder förlåtna? Han kanske var hemlös och behövde ett hem? Vi vet att han var fattig – han kanske behövde ett jobb?

(Jo – Jesus visste förstås. Jesus är Jesus. Men VI vet inte. VI är inte Jesus. Vi måste i stället lita till Gud, inte till våra egna föreställningar.)

Att ha syn i det andliga är ytterst att kunna avgöra vad som är gott och ont. Att bedöma frukten av vad som sägs och görs. Att bli medveten om vad som är Guds verk och vad som inte är det.

I texten står det, i grundtexten, ”πᾶς ὁ λαòς ιδὠν” – ”allt folket som förstod (detta)”. Ordet kan översättas ”såg detta”, men lika gärna ”förstod” – en dubbeltydighet som pekar på att det faktiskt handlar om en syn i det andliga. Att förstå att det som sker är från Gud.

Så, utrustad med de här kunskaperna – att texten tycks både berätta om fysisk såväl som andlig syn – vad betyder den för oss? Vad gör den för skillnad?

Ja, kanske kan den leda till någon slags ödmjukhet. Vi kanske kan be att få syn på Gud i mötet med Den Andre. Vi kanske kan lära oss att höra Andens viskning i någons liv, även när den kommer oväntat. Och vi kanske lära oss att bedöma på frukten – inget annat – vad som är gott eller ont? Vad, som kommer ur en människa, leder till mer kärlek, mer tålamod? Vad leder till mer fördragsamhet till människor som inte är som jag? Och vad leder till en förkrympt kärlek? Vad leder till att jag inte möter människor med värme, öppenhet, glädje, frimodighet och visshet att Herren redan finns i deras liv?

Kanske har vi hört saker sägas, i Jesu namn, men som ändå inte är kristet? Något som gjort att vi krympt som människor eller att våra hjärtan blivit mindre?

Kanske behöver vi mer av Andlig klarsyn. Och kanske behöver vi också möta Jesus och bli helade i vår blindhet.

Det här inlägget postades i Diakoni, Exegetik, Lärjungaskap, Språklig Exegetik, Vardagsexegetik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *