Vid Julkrubban – några tankar om makt

Scenen i stallet.

En liten familj som är så långt ifrån präktighet man kan komma.

En mor som är alldeles för ung. Med en man som är alldeles för gammal för henne. Och som inte är far till hennes barn. 

Hade vi inte läst om det i Bibeln hade de inte varit välkomna överallt i frikyrkligheten. De Marior vi möter, eller de Josefar, möts inte alltid av vördnad eller ens med respekt i våra präktiga sammanhang. Om vi är helt ärliga.

Runt om dem – herdar. I det närmaste laglösa, illaluktande. Fördomarna kring herdarna – att de var tjuvaktiga, lite råbarkade – gjorde det paret oroliga? När stallet och platsen där Maria precis varit så utsatt blir alldeles omringat av råskinn? Detta var lejda män, vana vid att överleva i bergen och vara borta långa tider från sina familjer.

Djuren – illaluktande. Smutsiga. Ingen skulle någonsin – vare sig då eller någon annan gång – hävda att det var rätt ställe för vare sig förlossning eller eftervård. Den sanitära miljön var helt enkelt inte den bästa. För att uttrycka sig milt.

Både Josef och Maria hade fått änglabesök som berättat för dem om barnet – att det var Den Högstes Son och att han skulle bringa frälsning till alla. Men i just den här situationen… kunde de börja tvivla? Var det inte alldeles för galet? Skulle Alla Världars Herre verkligen kunna födas till ett hov av utstötta, med två olämpliga föräldrar som vårdnadshavare, i en så alltigenom oren situation? 

Berättelsen kallas för Evangelium. Goda Nyheter. Julevangeliet är, för mig, att Jesus kunde födas just till en sådan, fullständigt, nästan parodiskt oren plats och stund. Och därför kan födas in i våra liv, oavsett hur de ser ut. När vi bereder plats i hjärtat för Honom är vi i gott sällskap. Det är extremt goda nyheter för alla utstötta, alla som man säger ”nej” till, alla som ”inte får plats” och alla som man tittar snett på.

Och jag förstår inte hur vi kan, ibland, i stället spelar rollen av den som säger ”här är fullt. Ni får inte plats här.”

Det här inlägget postades i Kultur / Sociologi / Reflektion, Vardagsexegetik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vid Julkrubban – några tankar om makt

  1. Rebellas andra skriver:

    Nu tänker jag vara besvärlig.

    Är det verkligen så obegripligt? Är det helt självklart att släppa in alla överallt jämt?

    Att avgränsa sig i grupper och definiera vem som hör till och inte, vem som får vara med och inte, osv, tillhör det mest basalt mänskliga beteenden som finns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *