Kropp, Hälsa, Norm

För några år sedan släppte dåvarande påven Johannes Paulus II en text som kallades för ”Kroppens Teologi”. Jag tycker själv att fokuset i den blev betydligt smalare än vad rubriken kanske antyder. Den handlade, i korthet, om katolsk sexualmoral och äktenskapssyn, men jag menar att en Kroppens Teologi måste ta upp så mycket fler saker.

Det känns som att varje gång vi kristna talar om kroppslighet så landar det liksom alltid i sexualfrågor. Gärna hur andra ska göra med sin sexualitet, medan vår egen (min) sexualitet är den kristna, och därmed riktiga.

Det är i sig själv en diskussion som kan vara värd att ta någon gång. Men jag vill försöka bredda fokuset lite och prata om några andra frågor rörande Kroppens Teologi. Saker som berör kropps-syn. Hälsa. Vad som är normativt eller ”normalt”. Och vad det säger om Gud.

Jag har inte något facit, utan jag vill att vi börjar samtala om de här områdena, helt enkelt för att jag upplever att det är så gott som outforskade områden inom teologin. Och det är både underligt och, anser jag, lite olyckligt att det är så.

Några ord att säga innan (Prolegomena) vi snackar om Kroppens Teologi

Det är till att börja med svårt att gå omvägar kring att det, redan väldigt ytligt sett, finns en klar ansats till kroppslig teologi i Bibeln. Så klar, faktiskt, att det blir omöjligt att tala om Gud, Människan eller relationen oss emellan eller människor emellan utan att nämna kroppen.

Gud skapar människan med en kropp, redan i Bibelns första bok. Där och då verkar Gud dessutom ha en möjlighet att fysiskt ”vandra i lustgården” tillsammans med människan. Men även om vi läser den texten symboliskt, är det omöjligt att vara kristen och förneka att Jesus är Gud och Människa. Med en kropp.

Jesus gör många helandeunder, han mättar hungrande mirakulöst och så vidare. Alltihop rör Kroppen.

Både Jesus och även senare Paulus och Johannes talar om en kroppens uppståndelse. Om vårt evighetshopp – en framtid utan död, tårar, djävul, sjukdom… Om en förvandling i uppståndelsen, så att vi blir nya skapelser med nya kroppar. (1 Kor 15, bland annat).

Det är alltså inte möjligt att gå omvägar kring Kroppen, i teologin, och spekulera i att det enbart skulle vara så att Tron eller Evangeliets innehåll enbart skulle röra det inre livet eller något liknande. Det blir helt enkelt omöjligt att känna igen en sådan kristendom i läsningen av de mest centrala Bibeltexterna. 

Men i princip de enda gångerna vi pratar om en Kroppens Teologi handlar det alltså så gott som alltid om sexualmoral. Är det inte underligt? Är det, verkligen, det enda som Bibelns budskap berör?

Öppna frågor att samtala om

– Har vi en kroppsnorm inom Kristenheten?

Med det menar jag – har vi en kroppstyp (fullt seende, fullt hörande, gående eller i alla fall inte rullstol, etc) som vi uppfattar som ”Normal” i Kristenheten? Och i så fall –

  • Människor som inte stämmer in på den normen – är de skapade så av Gud eller är de i behov av någon slags ”helande”? 

Tänk efter – en blind person tycker antagligen att det är ”normalt” att kunna hitta i ett släckt rum. Medan en seende tycker att det mest normala är använda ögonen. I mörkret är inte den blinde funktionshindrad (men… funktionsnedsatt) medan den seende är det.

Men om vårt hopp är att vi en dag ska få nya kroppar – kommer då den idag seendes kropp mer att likna den blindes, eller tvärtom? Eller har Gud en annan tanke?

  • Hur tänker vi kring upprättelse / förvandling här? 

Går det ens att tala om individens upprättelse / förvandling till sin kropp här eller måste vi tala om hela Skapelsens?

Eller uttryckt lite mindre teologiskt – är det människan, individuellt, som kommer helas eller är det världen som kommer helas så att människan, oavsett funktionsnedsättning, inte är funktionshindrad i den?

  • Både i den här världen och i den nästa?

Hur funderar vi, tillsammans, kring helande här? Vad kan vi säga om bön för helande? Vad är det som ska helas, över huvud taget? Kan Gud / Vill Gud hela medfödda funktionsnedsättningar, exempelvis?

Och när, i så fall? Ligger alla sådana helanden i framtiden vid den Yttersta Dagen?

  • Är det vi uppfattar som funktionsnedsättningar snarast ett feltänk – det är funktionsvariationer, uttänkta av Gud – eller är det ett uttryck för Fallet? 

Eller finns det rent av fler perspektiv här?

Jag vill inte ens låtsas att jag har några facit

Jag har själv inte tänkt färdigt på de här frågorna. Men läsningen av Bibeltexterna väcker flera frågor som behöver få rimliga svar. Hurdan är Gud? Hurdan ser en genuint kristen människosyn ut, egentligen?

Och hur speglar vi den både Gudsbilden och den människosynen i praktiker? Hur firar vi Gudstjänst på ett meningsfullt sätt, så att alla märker vilken sorts Gud vi tror på och tillber?

Hjälp mig att fundera. Jag behöver både dina tankar och ditt hjärta i de här frågorna. Och din tro. Vi måste helt enkelt kunna skapa en bättre teologi på ett stort och viktigt område.

 

Det här inlägget postades i Systematisk teologi. Bokmärk permalänken.

9 svar på Kropp, Hälsa, Norm

  1. Thor Klaveness skriver:

    Är det verkligen symboliskt att Gud vandrar med människan i Edens lustgård?
    Talar vi inte om att Jesus var med i treenighetens begynnelse, att han är livets träd och den källa vi ska dricka ur om vi vill ha evigt liv?
    Kan det vara så att Jesus, Gud i mänsklig gestalt, uppenbarade sig för att vandra med människan?

    • Mackan Andersson skriver:

      Hej Thor.

      Jag tror inte att det måste vara symboliskt, nej. Men även för dem som läser den texten symboliskt är det omöjligt att gå omvägar kring att Gud _faktiskt_ blev människa i Jesus från Nasaret.

      Oavsett vad vi tror om det första, alltså.

    • Rebellas andra skriver:

      Redan Origenes ansåg det helt orimligt att Gud skulle ha rent fysiskt promenixat omkring i lustgården. Den som så önskar må inte hålla med, men det är iaf ingen särskilt nymodig tanke.

      Blir det inte väldigt konstigt att föreställa sig att Jesus finns som människa innan han fötts? Har vi inte isåf på något sätt förminskat inkarnationstanken, fundrar jag.

  2. Fredrik skriver:

    Tack Karin!
    Kroppen och tiden är ju det enda vi har! Det är våra koppar som rymmer alla känslor , tankar och den eventuella själen och anden. Också relativt stora funktionsnedsättningar är ju egentligen bara ytliga variationer på huvudtemat – att rymma oss människor. Men olikheterna väcker ju så enormt mycket oro bland dem som tillhör normen. Många gånger tycker jag förbön handlar mer om att stilla den än om något annat.
    Jag har varit sjuk i två omgångar :först tio år i en inflammatorisk tarmsjukdom (som nu har varit lugn i femton år pris ske Gud! ), och nu har jag haft röstproblem i tolv år och de ser inte ut att någonsin gå över. Vid flera tillfällen har jag upplevt en slags bekräftelse och ledning som jag bara kan förklara i andliga termer, men mest är det ju helt enkelt bara segt att vara sjuk.
    En deltagande bön med någon som tar sig tid är bara berikande och kan öppna fönster mot oanade rymder – målinriktad helandebön däremot krånglar bara till det: väcker falska förhoppningar, ställer krav på ”tro”, gör situationer och relationer ansträngda. Nej tack säger jag till sådant. Bär din osäkerhet själv, blanda inte in mig i den är du snäll.

  3. Rebellas andra skriver:

    Lycka till med att sno termen Kroppens teologi! Håller med, Kroppens teologi borde inte primärt handla bara om sex. Det har faktiskt framförts kritik av den arten mot påvens bok (eller snarare predikosamling). Tar man sin utgångspunkt i mänsklig synd borde väl såväl frosseri och fylla som lättja vara relevanta att avhandla i en Kroppens teologi, tycker Luke Timothy Johnson.

    https://www.commonwealmagazine.org/disembodied-theology-body-0

    Johnson rör sig dock inte alls utanför den heltigenom friska/funktionella/normfungerande/(välj önskat uttryck) kroppen och förblir marginell för ditt syfte Mackan, men jag ville ha det sagt. Det är ytterligt märkligt om den kristna tanken så fort man säger ”kropp” förväntas vara ”sex”.

  4. Rebellas andra skriver:

    Till slut: något lite on topic.

    För den som inte köper bokstavstolkningen av skapelsen: rent evolutionärt är alla dessa sjukdomar och mänskliga varianter helt nödvändiga, både de små variationerna som ögonfärg och de större. Såvida inte evolutionen kom till genom syndafallet kan vi alltså inte betrakta medfödd blindhet, dövhet, enbenthet osv. som resultat av något syndafall. Och tanken att sånt vi råkar ut för under livet skulle vara resultat av syndafallet blir väl helt bisarr?

  5. Ylva skriver:

    Jag har också ”hittat” många bibelord om kroppen på senaste tiden o vill gärna Predika om det framöver. När det gäller Guds syn på funktionshinder så tänker jag på att Jesus frågar människor med uppenbara funktionshinder ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Alltså inte tar för givet att det är den personens största problem. Men jag har inte haft varken sex eller funktion eller församling i sikte i när jag läst i Bibeln om kroppen. Kanske mera Vad är vår kropp? Vad ska vi tycka om den? Är den en del av oss eller en behållare för det som är jag?

Lämna ett svar till Thor Klaveness Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *