Jag måste erkänna att jag inte i förväg hade gissat på ”vi behöver samtala om exorcister” skulle bli ett ämne på den här bloggen, men här är vi nu.
Orsaken är ett antal massmediala berättelser som samtidigt nu nämner ”exorcister” och vad de tycks åstadkomma. Den senaste i raden Koranbrännare, t ex, kallar sig själv för exorcist. Men egentligen är frågan närvarande hela tiden, ibland nära ytan, ibland lite djupare under den.
Låt oss börja med att konstatera att exorcism som företeelse – att ”kasta ut” demoner – är en Biblisk företeelse. Men här finns ett stort ”MEN”. Exorcister, per definition, nämns inte i Bibeln.
Jesus kastar ut demoner. Många. Hela tiden. Samtidigt som Han går fram och helar och förlåter synder, tycks demonerna närmast fly ifrån Honom. Också när han sänder ut sina lärjungar konstaterar de att demonerna lämnar människor i Jesu namn. Och när Missionsbefallningen ges, så säger Jesus ”Dessa tecken ska följe dem som tror: I mitt namn ska de driva ut demoner…” (Mark 16:17)
Men i Bibeln nämns inte ordet ”exorcist”, över huvud taget. Den första ”tjänst” som nämns i kyrkan, efter apostlarna, är diakon – alltså en som hjälper till vid utspisningen. (Apg 6:1-7) Orden ”presbyter” och ”episkopos” brukar översättas i mer högkyrkliga sammanhang till ”präst” respektive ”biskop”. Allt detta är bibliska tjänstebeskrivningar. I Efesierbrevet 4 nämns det som evangelikala kyrkor älskar att kalla ”de fem tjänstegåvorna”. ”Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare.” Ef 4:11 (vissa översätter ”förkunnare” mer bokstavligt till ”evangelister”).
I de listor med exempel på Andens gåvor som Paulus skriver (Rom 12, 1 Kor 12, och så vidare) finns inte heller ”exorcism” eller ”driva ut onda andar” med.
Det verkar alltså som något som det är något som mer bara sker, spontant, när vi lever som kristna. Ett tecken på att Kristus är med. Men att ingen kallas till ”exorcist”. I stället är just ”exorcist” som tjänst något obibliskt.
Det är viktigt att vi försöker förstå det här; när ordet ”exorcist” dyker upp i ett sammanhangs teologiska vokabulär, så är det ett försök att hävda att någon har speciella, andliga krafter som inga andra har. Och det är, helt enkelt, inte sant. Det är andligt maktmissbruk. Det är inte heller en misstolkning av Bibelns texter – det är ett avsteg från dem. Ordet exorcist finns inte i Bibeln. Ingen ”tjänst” som motsvarar exorcistens finns nämnd i Bibeln.
Och det är en teologisk idé som vi som Kyrka nog mår bäst av att ”driva ut”, faktiskt.